Tiden rusar i väg! ta vara på den!
Denna blogg uppdateras alltför sällan, ska försöka bli bättre på att skriva!
jag är nu drygt halvägs in i graviditeten, går in i vecka 25 om några dagar!
och allting känns bara bra! eller ja... nästan,
Förutom att man kännt sig mer eller mindre nere psykiskt... det pga av olika orsaker!
men jag kommer snart att må bättre! allting tar sin tid, och krävs ansträngning...
men jag är en bra bit på väg att må bättre! jag har speciellt en underbar person att tacka detta för!
vet ej vad jag gjort utan henne! gått ner mig ännu mer antar jag, om mina vänner nu undrar varför jag kanske omedvetet dragit mig undan en tid så är detta orsaken, jag har inte, och mår inte så bra, och jag tror ingen människa i världen vill må dåligt, speciellt inte när man lever i ett skede som ska kännas lyckligt! jag säger inte att jag är olycklig, men hade jag fått en öskan så hade den varit att jag kunnat få må bättre, se fram emot saker, ta till mig både bra & dåliga saker på rätt sätt, vara bekväm med mig själv och för vem jag är, men nu känns allt bara blockerat... jag går i en dimma vissa dagar känns det som, minsta motgång känns som ett stort hinder för mig, som jag inte fattar hur jag ska kunna passera förbi, Aja... nu vet ni, och jag skämms inte för att må såhär, jag har snarare kännt att jag velat tala om det för fler än vad jag hittills gjort, för det är ingenting skamligt eller dumt med att ha perioder i sitt liv som känns mer eller mindre lättsamma, sen vad det beror på vet bara en, du själv... och om du sedan väljer att tala om det eller tiga är upp till dig... men som sagt, man behöver inte ha en förklaring till sitt mående, människor har i alla tider mått både bra & dåligt... riktiga vänner finns kvar oavsett. Såhär mådde jag inte när jag väntade Linneá, då var det tvärtom, mådde bra psykiskt, men hade fruktansvärt mkt förvärkar och ont i ryggen, men nu mår jag som en prinsessa i kropp, men som en padda i knoppen... :/
har fått höra från ett flertal personer att det kan vara ganska lätt att drabbas av depression under graviditeten, det kanske är så, för såhär har jag då aldrig mått tidigare, och hoppas jag slipper må såhär i framtiden, eller rättare sagt: jag ska INTE må såhär i framtiden....
har en underbar psykolog jag går hoss, hon är helt fantastisk... och hon hjälper mig visa vägen till att kunna få må bra igen, det känns så himla bra att prata med henne, även om man inte kan öppna sig om allt...fattar bara inte... jag är ju glad över att bli mamma igen?!! vi har kämpat så länge för att bli gravida igen, och så ska jag må såhär nu?? blir så besviken på mig själv för att jag mår som jag gör!! men jag ska må bra igen!!...jag är en stark person som lärt mig att stå på egna ben!
Sitter just nu och lyssnar på akon och bebisar diggar :) så häftigt att bebisen numera faktiskt kan höra röster och ljud inifrån magen! och om 4 månader så har vi våran älskade lilla son eller dotter hoss oss! :) & Linneá ska bli stolt storesyster! hon är så glad över det, klappar magen ofta och pratar med bebben! så sööt!! <3 jag är så glad att jag har min lilla skrutta Linneá, hon får en alltid att le och känna harmoni, även om det bara är för en stund så väger det så mycket! <3 hon är mitt allt! hon & Pierre är ljuset som tänds i mitt mörker.
usch vilet deppigt inlägg känner jag... men så är läget, det är så jag känner just nu,
både lycka och sorg... i en osalig blandning, vissa dagar mår jag jättebra, allt känns lättsamt och glatt, medans andra dagar känns riktigt jobbiga att möta.
Nu ska jag avrunda här, känns som huvudet bara pulserar & näsan bara rinner....
jädra envisa förkylning man åkt på...
//Maria.
jag är nu drygt halvägs in i graviditeten, går in i vecka 25 om några dagar!
och allting känns bara bra! eller ja... nästan,
Förutom att man kännt sig mer eller mindre nere psykiskt... det pga av olika orsaker!
men jag kommer snart att må bättre! allting tar sin tid, och krävs ansträngning...
men jag är en bra bit på väg att må bättre! jag har speciellt en underbar person att tacka detta för!
vet ej vad jag gjort utan henne! gått ner mig ännu mer antar jag, om mina vänner nu undrar varför jag kanske omedvetet dragit mig undan en tid så är detta orsaken, jag har inte, och mår inte så bra, och jag tror ingen människa i världen vill må dåligt, speciellt inte när man lever i ett skede som ska kännas lyckligt! jag säger inte att jag är olycklig, men hade jag fått en öskan så hade den varit att jag kunnat få må bättre, se fram emot saker, ta till mig både bra & dåliga saker på rätt sätt, vara bekväm med mig själv och för vem jag är, men nu känns allt bara blockerat... jag går i en dimma vissa dagar känns det som, minsta motgång känns som ett stort hinder för mig, som jag inte fattar hur jag ska kunna passera förbi, Aja... nu vet ni, och jag skämms inte för att må såhär, jag har snarare kännt att jag velat tala om det för fler än vad jag hittills gjort, för det är ingenting skamligt eller dumt med att ha perioder i sitt liv som känns mer eller mindre lättsamma, sen vad det beror på vet bara en, du själv... och om du sedan väljer att tala om det eller tiga är upp till dig... men som sagt, man behöver inte ha en förklaring till sitt mående, människor har i alla tider mått både bra & dåligt... riktiga vänner finns kvar oavsett. Såhär mådde jag inte när jag väntade Linneá, då var det tvärtom, mådde bra psykiskt, men hade fruktansvärt mkt förvärkar och ont i ryggen, men nu mår jag som en prinsessa i kropp, men som en padda i knoppen... :/
har fått höra från ett flertal personer att det kan vara ganska lätt att drabbas av depression under graviditeten, det kanske är så, för såhär har jag då aldrig mått tidigare, och hoppas jag slipper må såhär i framtiden, eller rättare sagt: jag ska INTE må såhär i framtiden....
har en underbar psykolog jag går hoss, hon är helt fantastisk... och hon hjälper mig visa vägen till att kunna få må bra igen, det känns så himla bra att prata med henne, även om man inte kan öppna sig om allt...fattar bara inte... jag är ju glad över att bli mamma igen?!! vi har kämpat så länge för att bli gravida igen, och så ska jag må såhär nu?? blir så besviken på mig själv för att jag mår som jag gör!! men jag ska må bra igen!!...jag är en stark person som lärt mig att stå på egna ben!
Sitter just nu och lyssnar på akon och bebisar diggar :) så häftigt att bebisen numera faktiskt kan höra röster och ljud inifrån magen! och om 4 månader så har vi våran älskade lilla son eller dotter hoss oss! :) & Linneá ska bli stolt storesyster! hon är så glad över det, klappar magen ofta och pratar med bebben! så sööt!! <3 jag är så glad att jag har min lilla skrutta Linneá, hon får en alltid att le och känna harmoni, även om det bara är för en stund så väger det så mycket! <3 hon är mitt allt! hon & Pierre är ljuset som tänds i mitt mörker.
usch vilet deppigt inlägg känner jag... men så är läget, det är så jag känner just nu,
både lycka och sorg... i en osalig blandning, vissa dagar mår jag jättebra, allt känns lättsamt och glatt, medans andra dagar känns riktigt jobbiga att möta.
Nu ska jag avrunda här, känns som huvudet bara pulserar & näsan bara rinner....
jädra envisa förkylning man åkt på...
//Maria.
Kommentarer
Trackback
